Hur svårt kan det vara?
Allt började med en utmaning på mitt förra arbete 2010. Springa en halvmara. Hur svårt kan det vara? Klart jag ställde upp! Värt att nämna är att jag inte hade joggat på säkert 6 år vid det tillfället.
3 månader innan tävlingen så satte jag igång. Första rundan kändes bra… De första 400m. Jag lyckades skrapa ihop 2km jogg och 2km släpande jogg á zombies i walking dead stil. Hmm…
Jag började springa 3ggr i veckan under de sista 12 veckorna och kom snabbt i form. Jag vande mig sakta men säkert vid att springa 12 eller 14km istället för 8 eller 10km och två veckor innan loppet sprang jag en testrunda på 21,1km på 1. 51! Sjuuuuukt nöjd! Kom till sist i mål på loppet med tiden 1.50.32 och var kungen på kontoret. Självklart slutade jag med löpning efter loppet.
Ett halvår senare vaknade jag en morgon och råkade se mig själv i spegeln. Det var dags. Jag hade alltid lovat mig själv att ”ta tag i det” när jag kommit över en viss gräns. Jag var där nu. Jag körde igång med träning 5 dagar i veckan (3ggr gym+2ggr löp), samtidigt slutade jag dricka alkohol och skippade socker. 3 månader senare hade jag gått ner 8kg och sprang milen på 48min! Och nu kommer vi till löpdelen (Just det – jag började dricka alkohol efter detta igen. Jag älskar öl).
Att springa långt
Jag började ställa upp i tävlingar för att hålla motivationen uppe. Först 10km tävlingar, ett halvår senare var det 21,1km tävlingar och till sista slutade det med att jag vant mig vid att långlöp på helgen =15km-21km. Jag hade lärt mig att älska löpning!
Jag slutade fokusera på tiden och började istället fokusera på att njuta under mina rundor (även om jag ÄLSKAR att tävla och att springa snabbt), resultatet blev att jag faktiskt lyckades springa längre OCH snabbare! Känslan av att vara frisk och stark är fantastisk, ta vara på denna när du är ute! Oavsett vilket tempo du håller.
Sluta lyssna på ”experterna”
Jag hade vid den tiden läst 1000 artiklar och tips från ”experterna” om olika träningsprogram, tips, teknik etc. etc. etc. Jag var trött på att ”experten” skulle säga åt mig vad jag skulle göra. Jag hittade mitt eget sätt att lägga upp min träning på (gjorde övningarna som jag faktiskt tyckte om) och frågade istället kompisar om hur de brukade springa. Mitt ”experttips” är alltså – sluta lyssna på ”experterna”! Lyssna på dina fötter och spring på det sätt som du tycker är kul! Jag älskar att springa intervaller, och har istället för att följa en massa program hittat mitt egna sätt att springa dem på. Ha kul!
Hemligheten till att springa långt är alltså: Njut av din runda, din kropp, dina fötter och dina tankar. Jag hoppas att detta inlägg kan inspirera någon därute till att känna det som jag känner för löpning, men ta inte mina tips som en absolut sanning. Jag är trots allt ingen ”expert”.
Löp väl och länge,
Han med skor
Tack för tipset! Härlig läsning! Jag tänker som du, inga experter utan vilja och eget tänk!
Helt rätt! Du kommer bli förvånad över hur bra det kommer gå när du slutar lyssna på andra och istället lyssnar på dig själv!
Gillar verkligen er sida! Jag har själv en kärlek till löpning och ska i år springa mitt första marathon, vilket jag ser fram emot med nyfikenhet, glädje och en aning fasa 😉 och vem vet, i framtiden kanske jag även springer ert mara! Tack för trevlig läsning!
Hej Linnéa!
Klart att du ska springa vår mara :-)! Vi blir jätteglada av att höra att du blir inspirerad. Tack och lycka till med träningen!
Hej och tack för det inlägget!
Jätteinspirerande verkligen! Jag siktar på milen och så småningom en halvmara. Har aldrig sprungit längre än milen förut, men varför skulle jag inte kunna fixa det? Finns inga skäl egentligen.
Det är roligt, jag tävlar med mig själv och gillar känslan av att ha en kropp som funkar och tar mig framåt!
Hej Jenny!
Vad roligt att du gillade inlägget, håller med dig fullt ut. För några år sedan hade en mara varit helt ofattbart och omöjligt för mig (än mindre att starta ett marathon!) men nu VET JAG att allt går om du bara vill. Kör hårt!
Tack för inlägget! 🙂 Kör också efter mitt huvud och kropp, säkerligen påverkad av alla försäsongsträningar med fotbollen och ”experttips”. Just nu är mitt mål Sthlm Marathon. Jag är motiverad!
Jag hoppas verkligen att det går bra och att du springer vårt marathon efter Stockholm 🙂
Bra inlägg! Jag har länge stirrat mig blind på klockan & blivit frustrerad när det inte gått så snabbt som jag vill. Nu skiter jag i tiden & räknar kilometrar. Känns mycket roligare att springa nu!
Håller med dig Linda! Jag tycker om fart och tempo när jag kör intervaller eller korta tävlingslopp men har till och med slutat ha med klockan ut när jag kör långlöp (stort steg framåt!)
Jag har precis börjat… Glad över att klara 3 km på mitt begagnade löpband! Längtar efter att snön ska försvinna… Vem vet, det kanske blir ett maraton en vacker dag 😉
Klart att du ska springa ett marathon! Jag har ett i åtanke som skulle kunna intressera dig :-)!
Åh, jag håller med! När jag började springa långt, efter åratal med anorexi och löparhat, sprang jag mycket efter Anders Szalkai’s råd och träningsprogram för att få in rätt tänk gällande löpning. Trots att jag nu bor i London så är han väl lite av en husgud, men numera låter jag löparglädje, kroppen och inspiration vara min huvudsakliga guide. Jag är inte snabb men det stoppar inte mig från att älska löpningen, och hur löpning får mig att uppskatta min egen kropp som jag i många år avskytt. Älska löpning!
Vilket bra inlägg! Jag har tyckt om att löpträna men förra året började jag gilla det mer och mer så jag anmälde mig till Göteborgsvarvet för att ha ett mål att sikta mot. Började följa träningsprogram men inget stämde, kände mig mest stressad när jag inte hann följa och inga resultat kom. Nu har jag gjort mitt eget upplägg och tar det som de kommer! Känns mycket bättre redan, min kropp och vem känner den bäst om inte jag 🙂