Det här med att springa helt barfota uppfattas nog som väldigt extremt, men jag ska försöka förklara varför jag gör det.
Löpning har aldrig varit problemfritt för mig. Det har hela tiden varit skador inblandat. Först fick jag vad jag tror var hälsporre och fick halta mig igenom 15km av Göteborgsvarvet. Rehab i ca. ett år med sporadiska korta rundor. Sen kom jag igång igen! Kom i bra form, sen pajade knät. Då kände jag som jag tror att många känt ”jag är nog inte gjord för löpning”. Den tanken var extremt frustrerande eftersom jag gillade löpning och visste inte vad jag skulle göra istället. Jag skulle precis ge upp när jag kom att tänka på att jag hade en kompis som en gång sagt ”sen finns det dom som springer barfota”.
Jag började googla, läsa artiklar och kolla youtube. I boken ”Born to Run” finns en del argument som är svåra att argumentera emot. Människan har ju faktiskt sprungit barfota eller med minimalistiska skor/sandaler genom alla tider. Så jag tänkte varför inte ge löpning en sista chans.
Precis då skulle Han med skor åka till USA och jag hade spanat in ett par skor som han köpte till mig. Det var nybörjarskor för framfotalöpning.
Det kändes bra men jag kände inte att steget kom naturligt och jag tycket ofta att jag sträckte mig. Jag sprang nog totalt 150 km i dom innan jag bestämde mig för att köpa ett par fivefingers.
Vilken skillnad, jag kände mig lättare, steget kändes mer naturligt. Tyvärr fortsatte jag att sträcka mig och den gamla knäskadan gjorde sig påmind vid längre sträckor. Jag sprang 100 km i dom innan jag en varm sommardag bestämde mig för att sticka ut barfota.
Jag har en dröm om att en dag bara sticka ut och springa, utan något mål. Stanna för att ät och vila för att sen springa vidare. Sova under bar himmel, för att sen fortsätta när jag vaknar och springa tills jag känner mig nöjd, leta upp närmsta tåg och åka hem.
Att springa barfota är nog inte för alla, men det är det enda sättet jag kan springa på. Jag behöver aldrig stretcha, jag sträcker mig aldrig och skadorna hör till det förflutna.
Jag kommer snart skriva ett inlägg om tips och saker jag tycker man ska tänka på om man vill börja springa barfota. Jag var bara tvungen att först berätta varför jag gör det och kanske kan det hjälpa någon som är i samma situation som jag var.
Som Han med skor skrev i ett tidigare inlägg ”sluta lyssna på experterna”. Du känner din kropp bättre än någon annan och det gör faktiskt dig till experten. Så lyssna på din kropp, låt den tala om för dig hur du ska göra.
Löp väl och länge,
Han utan skor