Kroppen är rätt fantastisk. Jag har under senaste åren lärt mig att lyssna på min kropp. I början gjorde jag nämligen inte alltid det, jag minns speciellt en vintermorgon för 5-6år sedan… Skulle ut och springa den 4 januari, färskt i minnet min fantastiska form från när jag spelade fotboll (4 år tidigare…). Jag stack ut, körde järnet och kroppen sa till efter 400m. SLUTA! Jag körde på i ytterligare 1,6km och sen var det stopp. Passet resulterade i en rejäl förkylning och 2års avhållsamhet från löpning.
Jag har haft tur sedan jag kom igång igen med löpningen och inte haft några direkta skador. Någon kort överansträngningsskada och någon inflammerad muskel men inte mer än så (snittat runt 3mil i veckan under denna period). Däremot slog det till i förra året en skada som inte riktigt släppt och nu tyvärr börjat göra sig mer och mer påmind. Under april månad förra året högg det till i min höft vilket ledde till 3 veckors vila. Jag har sedan dess inte haft ont men emellanåt haft lite känningar och varit lite stel efter längre löppass. Senaste veckorna har det däremot börjat göra ont under snabba löppass och längre löppass på 15km+. Vad har jag då lärt mig? Att lyssna på kroppen, för den är trotts allt rätt fantastisk. På onsdag ska jag till en naprapat som ska titta på höften… Wish me luck!
Löp väl och skadefritt,
Han med skor
Jag har också haft problem med höften. Tur var löste det sig när jag gick till sjukgymnasten som fick knäcka min rygg. Han sa att det var rätt vanligt bland löpare och det beror på att benen ”är olika långa”. De är inte olika långa egentligen, men med låsningar (eller något) i ryggen hamnar benen olika ”långt ner”. Det kan man själv se genom att lägga sig ner på rygg och sedan sätta sig upp. Då kan man se att benen ser olika långa ut. En fot kommer att vara längre ner än den andra. Sjukgymnasten kan lätt knäcka till det och sedan kan man själv hålla lite koll på att det inte kommer tillbaka genom att göra testen att kolla att benen är lika långa.
Ett kort tag efter att jag hade varit hos sjukgymnasten började jag springa framfotalöpning (delvis i ett par minimus trail, delvis barfota) och efter det har jag och höften mått toppen!
Intressant att få höra lite vad andra haft för upplevelser kring detta. Jag fick göra en massa muskeltester och efter lite knådande på ben, rygg och bål så känns det rätt bra igen :-)! En vriden muskel som skulle aktiveras igen var domen. Känns kanon!
Håller tummarna för att naprapaten gör ngt mirakel! 🙂
Vill även passa på att tacka för all inspiration ni sprider med bloggen och ert instagramkonto. Det är så kul att följa er.
Jag har hela tiden haft mål att snart känna mig redo för att springa ett marathon någon gång i framtiden – så jag hoppas att jag kanske kan springa ert som mitt premiärlopp. Hade varit ett bra mål!
Vad roligt att du känner så! Vi hoppas att få se dig på startlinjen 🙂
Bara 40 dagar kvar!! Jag längtar!
Vi längtar också!!!
3 mil i veckan generar inga skador, sillmjölke. Hur kan man arrangera ett maraton när man själv är så långt ifrån ett maraton? Don’t believe the hype.
Hej!
Ja du har kanske rätt, ska döpa om mig till ”Han den klene” 🙂
Tack för att du följer vår resa!