Det här med att springa helt barfota uppfattas nog som väldigt extremt, men jag ska försöka förklara varför jag gör det.
Löpning har aldrig varit problemfritt för mig. Det har hela tiden varit skador inblandat. Först fick jag vad jag tror var hälsporre och fick halta mig igenom 15km av Göteborgsvarvet. Rehab i ca. ett år med sporadiska korta rundor. Sen kom jag igång igen! Kom i bra form, sen pajade knät. Då kände jag som jag tror att många känt ”jag är nog inte gjord för löpning”. Den tanken var extremt frustrerande eftersom jag gillade löpning och visste inte vad jag skulle göra istället. Jag skulle precis ge upp när jag kom att tänka på att jag hade en kompis som en gång sagt ”sen finns det dom som springer barfota”.
Jag började googla, läsa artiklar och kolla youtube. I boken ”Born to Run” finns en del argument som är svåra att argumentera emot. Människan har ju faktiskt sprungit barfota eller med minimalistiska skor/sandaler genom alla tider. Så jag tänkte varför inte ge löpning en sista chans.
Precis då skulle Han med skor åka till USA och jag hade spanat in ett par skor som han köpte till mig. Det var nybörjarskor för framfotalöpning.
Det kändes bra men jag kände inte att steget kom naturligt och jag tycket ofta att jag sträckte mig. Jag sprang nog totalt 150 km i dom innan jag bestämde mig för att köpa ett par fivefingers.
Vilken skillnad, jag kände mig lättare, steget kändes mer naturligt. Tyvärr fortsatte jag att sträcka mig och den gamla knäskadan gjorde sig påmind vid längre sträckor. Jag sprang 100 km i dom innan jag en varm sommardag bestämde mig för att sticka ut barfota.
Jag har en dröm om att en dag bara sticka ut och springa, utan något mål. Stanna för att ät och vila för att sen springa vidare. Sova under bar himmel, för att sen fortsätta när jag vaknar och springa tills jag känner mig nöjd, leta upp närmsta tåg och åka hem.
Att springa barfota är nog inte för alla, men det är det enda sättet jag kan springa på. Jag behöver aldrig stretcha, jag sträcker mig aldrig och skadorna hör till det förflutna.
Jag kommer snart skriva ett inlägg om tips och saker jag tycker man ska tänka på om man vill börja springa barfota. Jag var bara tvungen att först berätta varför jag gör det och kanske kan det hjälpa någon som är i samma situation som jag var.
Som Han med skor skrev i ett tidigare inlägg ”sluta lyssna på experterna”. Du känner din kropp bättre än någon annan och det gör faktiskt dig till experten. Så lyssna på din kropp, låt den tala om för dig hur du ska göra.
Löp väl och länge,
Han utan skor
Åh vad kul att läsa, jag känner precis lika dant för framfotalöpningen. Jag vet hur glad jag blir och hur bra jag mår av det och jag vill bara berätta för alla jag möter om detta för att de också ska få uppleva samma glädje!
Håller helt med dig Elsa!
Bra läsning!
Det är för kallt för barfotalöpning ute just nu, så jag måste göra det på löpbandet. Jag har VFF men detta är nytt för mig och vill verkligen få in rätt teknik helt barfota först. Har ni några tips för löpbandet?
Hej Grant! Jag har faktiskt aldrig sprungit på löpband så jag vågar faktiskt inte ge några råd. Jag ska höra med Han med skor vad han tror. Men kan du inte testa köra barfota på löpbandet? Eller det är kanske det du gör. I så fall tror jag bara att du ska slappna av och spring. Jag ska göra ett inlägg med lite tips, råd och länkar som jag tycker är bra.
Löpning väl och länge!
Han utan skor
Tack för svaret. Ja, jag kör dels barfota och dels i VFF på löpbandet. Fötterna orkar 5km innan de blir för varma och blåsor börjar uppstå. Antagligen är det värmen från löpbandet som skapar problemet. Jag kör på och inväntar varmare dagar 🙂
Så häftigt! Jag undrar lite om framfotalöpning och de där nybörjarskorna du skrev om? Jag tycker det låter spännande det här med barfotalöpning! Jag älskar att träna olika pass barfota, t ex dansa barfota!
Jag får lätt problem med benhinnorna, vet du något om det är mer gynnsamt att springa med skor/barfota då? Några frågor blev det här, hoppas du kan svara på något eller annars kanske ”han med skorna” kan det!
Hej Jenny!
Om jag ser tillbaka i backspegeln och det jag har lärt mig på vägen så skulle jag nog inte rekommendera en ”nybörjarsko”. Enligt min mening så är det mycket svårare att hitta det steget och takten man söker i den typen av skor. Det är helt enkelt för mycket sko. Jag skulle nog snarare rekommendera att köra helt barfota alt. ett par fivefingers och köra kortare distanser till att börja med.
Visst är det något speciellt att vara barfota! Kan bara hålla med dig.
Efter att jag skadat mitt knä så är det extremt känsligt. Det räcker att jag sätter foten lite för mycket framför mig så får jag ont. Därför tror jag verkligen att barfota löpning avlastar hela kroppen på ett optimalt sätt och borde därför även kunna hjälpa dig med dina benhinnor.
Oj va långt det blev. Hoppas det gav lite svar på dina frågor.
Löp väl och länge!
Han utan skor
Tack för det fina svaret! Måste testa till sommaren.
Bloggade just om er på min blogg och lite om dig och ditt inlägg också =) tack för en inspirerande blogg!
Lycka till!
Hej, jag undrar hur/om du motionerade under tiden du hade hälsporre. Hur rehabiliterade du den? Jag vill komma igång med promenader för att sedan börja att löpa, men med hälsporre så känns det så långt bort.
Vänligen,
Anneli
Hej Anneli!
Va kul att du frågar. Jag började med att vila i ca. 3 månader. Sen började jag spela fotboll. Jag tror att eftersom man gör korta spriter, blir det mer som intervallträning. Då blir det inte så mycket nötande. Sen tror jag även att eftersom man naturligt springer mer på framfoten när man sprintar så avlastas foten på ett bra vis samtidigt som man bygger musklerna i foten. Det viktigaste är ju så klart att lyssna på kroppen, smärta betyder sluta.
Hoppas det var lite svar på dina frågor.
Han utan skor.
Tack snälla för ditt svar! 🙂
Kul att man fått en hel del lärljungar. Nu är det mer accepterat att springa barfota än det var när jag sprang Sthlm marathon 2008. Då blev man idiotförklarad av många. Bl.a av arrangörerna. Lycka till barfotalöpare!!